Vansinne att koldioxidhalten accelererar
2007-11-20
Jan-Olov Liljenzin, professor emeritus i kärnkemi från Chalmers, kritiserar artikeln "Koldioxidhalten accelererar" i Kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift nr 11 2007 sid 7. Han menar att halten koldioxid i atmosfären varit betydligt högre än idag - senast på 1940-talet.
Jag läste i senaste nummer av Kemivärlden etc. på sidan 7 en vansinnig men kort artikel med titeln "Koldioxidhalten accelererar". Detta föranleder mig att påpeka nedanstående fakta.
Det finns en ganska lång serie av refereegranskade artikar som behandlar historiska CO2-halter i atmosfären mätt med standardiserade kemiska metoder. Där visas att halterna i atmosfären varit betydligt högre än i den vi ser idag - senast på 1940-talet. Problemet är att en del kända klimatforskare tydligen har en mycket bristfällig utbildning i kemi och matematik (se kommentarer om detta i ref 1 och 2) eller är starkt troende mht sin hypotes.
I mina samlingar är den första artikeln om gamla historiska CO2-halter mätta med väl verifierade kemiska standardmetoder från 1956 (ref 3). IPCC:s och medarbetare:s försök att utnyttja CO2-data från iskärnor som historiska värden har fått svår kritik från forskare som gjort ett flertal veriferande försök i kontrollerad laboratoriemiljö, se t.ex. ref 4 och hänvisningar i denna. Man har dessutom gjort ofysikaliska (och vetenskapligt omotiverade) justeringar av tidsskalan hos CO2-halter från Antarktis för att få dessa att stämma med de första mätdata som finns från Mauna Loa på Hawaii på 1950-talet. Senaste mer omfattande publikation om historiska och kemiskt uppmätta CO2-halter i atmosfären utkom i början av detta år (ref 5). Tyvärr kullkastar dessa arbeten helt hypotesen om en antropogen inverkan på klimatet via CO2-utsläpp från mänskligheten.
Sist men inte minst visar nyare mätningar av isotopbråket av C-13 i CO2 från luften (NOOA Mauna Loa, 2006) att nästan all CO2 i luften har naturliga källor. Allt organiskt material från växt och djurriket har nämligen en klart lägre halt av C-13 i förhållande till C-12 än den kvot man finner i CO2 från luft, hav och kalksten (se bla §5.8.1 i vår lärobok i Kärnkemi, via länken: http://book.nc.chalmers.se ).
Jag hade för ett antal år sedan en examensuppgift där mina studenter fick använda då tillgängliga mätdata för att beräkna maximal andel av atmosfärens CO2 som kunde härstamma från förbränning av organiskt material i form av gas, olja och kol. Resultatet blev den gången ca 4%. Idag ger samma beräkning ca 6%. Båda värdena är naturligtvis övre gränser på människans bidrag eftersom %-satserna även inkluderar all kol i koldioxid från skogsbränder, förmultning, etc.
Som gammal van och härdad referee känner jag en viss besvikelse över den dåliga vetenskapliga kvaliteten hos de publikationer från våra klimatforskare som jag råkat studera närmare. I de flesta fallen skulle jag nog avrått tidskriften från publicering utan genomgripande förbättringar och omarbetningar.
Ursprungligne hade jag hoppats att hypotesen om CO2-driven klimatändring skulle vara sann och kunna övertyga mänskligheten om att i större grad övergå till renare och effektivare energikällor och mer kärnkraft. Nu törs jag tyvärr inte längre använda den hypotesen i min argumentering - den verkar ju vara helt tokig.
Referenser:
1. Wegman, E. J., Scott, D. W., Said, Y. H., Testimony to the US-congress.
http://energycommerce.house.gov/reparchives/108/Hearings/07192006hearing1987/Wegman.pdf
2. Wegman, E., Response of Dr. Edward Wegman to Questions Posed by
the Honorable Mr. Bart Stupak in Connection with Testimony to
the Subcommittee on Oversight and Investigations. Använd länken:
http://www.uoguelph.ca/%7Ermckitri/research/StupakResponse.pdf
3. Fonselius, S. F. K and Warme, KJ.-E., "Carbon dioxide variations in the atmosphere", Tellus, 8 (1956) 176-183.
4. Jaworowski, Z., Segalstad, T.V., Hisdal, V., "Atmispheric CO2 and global warming. A critical review - second revised edition", Meddelelser 119, Norsk Polarinstitutt, Oslo (1992), p.76.
5. Beck, E.-G., "180 Years of CO2-gas analysis by chemical methods", Energy & Environment (2007) 1-17.
Jan-Olov Liljenzin
Professor em i kärnkemi från Chalmers, samt ledamot av IVA och KVVS. Under 1980-talet professor i kemi vid Universitetet i Oslo.
Läs artikeln som kritiseras:
Koldioxidhalten accelererar
Jan-Olov Liljenzins länktips i ämnet:
Länk till Energy & Environment, där ett flertal nya publikatiner av forskare kritiserar olika aspekter av IPCCs verksamhet och rapporter
Länk till abstract från Beck:s arbete 2007 om CO2 mätningar mha kemiska metoder
Länk för några länkar till Jaworowskis arbeten på CO2 i is och luft
Kritik av M&M:s metod för temp. beräkningar (används ännu av IPCC)
Rapport till US kongessen om M&M:s metod
Wegman:s svar på skriftliga frågor från utskottsledamoten Stupak
Allmänt on klimat och lite anti CO2-tenkar i vissa pek
Bla om upphållstiden för CO2 i atmosfären av en Norsk kollega vid UiO
Allmänt om något udda klimatforskning, t.ex. nytagna dendronologiska prover
Kritik av konsensus påståendet från N. Oreskes
Dokumentering av USA:s klimat-mätstationer mha frivilliga insatser
Ett kanadensiskt TV-reportage som är ganska mycket anti "klimathysteri". Fem delar som kan hämtas via YouTube
