"Ulfvarson blandar ihop korten"

2008-02-12

Jan-Olov Liljenzin, professor em i kärnkemi, Chalmers replikerar debattinlägget Klimatfrågan – vetenskap eller pragmatism av Ulf Ulfvarsson, professor em i industriell ergonomi. 

Min kollega Ulf Ulfvarson blandar ihop korten något, anser jag. Därför vill jag gärna framhålla följande för att undvika alla missförstånd.

1. Vi som arbetat med kärnvetenskap och universums utveckling vet att allt tal om flödande eller förnyelsebar energi är ett försök att slå blå dunster i ögonen. Enligt vad vi vet idag om vårt universum så förbrukas energi av högre värde till energi av lägre värde (entropin stiger), men ingen nettoproduktion av ny högvärdig energi tycks ske. Stjärnor liksom vår sol producerar ljus, värmestrålning och tyngre atomer genom att förbruka sitt ursprungliga innehåll av väteatomer. I extremfall försvinner dessutom materia i svarta hål och efterlämnar ljus och annan strålning. Endast i små lokala system kan man därför uppfatta energin som ständigt nyskapad, men bara inom det lokala systemets gränser och bara under kortare tidsperioder.

2. Jag har under en stor del av mitt liv strävat efter att hitta bättre metoder att utnyttja och hushålla med vår energi. Därav min mångåriga forskning på kärnenergi och på sätt att göra denna säkrare och mer miljövänlig. Dock tror jag inte längre på fredlig användning av fusionsenergi. Teller övertygade mig om detta redan för många år sedan. Utveckligen till idag har i stort givit honom rätt. Fusionsmålet verkar bara flytta sig framåt i tiden när åren går. Återstår då "konventionell" fissionsenergi. Med modernaste typ av snabba reaktorer och upparbetning av vårt förråd av gammalt kärnbränsle borde i varje fall vårt land inte lida någon form av brist på relativt billig och ganska miljövänlig energi under de närmaste hundratalen år. Problemen här är i huvudsak av politisk natur.

3. Det är viktigt att de som ger sken av att vara vetenskapligt skolade forskare inte fuskar i arbetet. Jag har läst ett betydande antal originalarbeten om klimat och koldioxid. Tyvärr skulle jag inte ha accepterat ett betydande antal av dessa om de passerat mig som referee. Fusk inom vetenskapen kan knappast rättfärdigas med att målet helgar medlen eller av att resultaten anpassas till gällande paradigm.

4. Tanken att det kan vara bra att för säkerhets skull sätta stora resurser på att hindra eller mildra en tänkbar framtida klimatändring anser jag vara helt fel. Björn Lomborg vid handelshögskolan i Köpenhamn påpekar helt riktigt att man först borde göra en prioritering bland olika önskvärda (naturskydds och andra) mål innan för mycket pengar spenderas på klimatfrågan. En annan användning av pengar, och resurser, skulle ju mycket väl kunna visa sig vara mer gynnsam för mänskligheten och vår miljö. Här kommer jag tillbaka till en gammal tes inom spelteorin som hävdar att man nästan aldrig kan vinna extra framtida framgångar genom man nu offrar sig och väljer ett sämre alternativ bland olika möjliga handlingar.

Jan-Olov Liljenzin
Professor em i kärnkemi från Chalmers, samt ledamot av IVA och KVVS. Under 1980-talet professor i kemi vid Universitetet i Oslo.


Läs Ulf Ulvarssons inlägg:
Klimatfrågan – vetenskap eller pragmatism

Tipsa en vän

---